Första semesterdagen

Egentligen har jag inte semester förrän på måndag, men i morse stämplade jag ut för sista gången innan semestern.

Jag stickar, solar, dricker fläderdricka med isbitar i och läser. Tänker inte göra många knop idag. Vill försöka bli klar med min Mariuströja innan sticklägret i Fattigskogen. Jag kom med till sist, fick en återbudsplats.

Mariuströjan har fått stå tillbaka lite för bland annat mindre och smidigare stickningar ett tag.

Boken jag börjat på är Ann Rosmans fjärde bok Mercurium. Jag älskar hennes böcker.

Maja

Det här är Maja. Hon är en ca 8-årig dam som adopterat oss. Hon har hängt här på gården från och till sen vi köpte den. Hennes familj flyttade från granngården för några år sen och hon har aldrig kommit till rätta inne i samhället utan vandrat tillbaka hit. 

Hon är otroligt rar och tillgiven och för ett tag sen frågade vi ägarna om vi kunde få ta över Maja. Så nu efter en av hennes vandringar har hon fått flytta in. Hon kan föra sig i en familj även om hon inte har lärt sig än att man inte får leka med garn.

En sjuksköterskas klagan

Det är sällan jag skriver om mitt jobb här, men idag kommer en liten klagan.
För många härrans år sen så bestämde jag mig för att jag ville jobba med barn, gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och jobbade på ett korttidshem för funktionshindrade barn. Tog ett brejk från vården och några år senare satte jag mig i skolbänken igen. Jag ville bli sjuksköterska! Jobba med sjuka barn och deras familjer.
Sen jag tog sjuksköterskeexamen -05 så har jag jobbat med barn som sjuksköterska och under studietiden arbetade jag som barnsköterska. Mestadels under dessa åren har jag arbetat med för tidigt födda och nyfödda sjuka barn. Ett jobb som jag verkligen tycker och har tyckt varit jätteroligt. Ibland är det lugnt och man kan verkligen ta sig tid till familjerna. Ibland smäller det till och blir mycket att göra. Jag har gillat variationerna som arbetet innebär. Man vill inte ha adrenalinet pumpande hela tiden, men man vill ju å andra sidan inte ha det för lugnt heller.
Som sjuksköterska på den avdelningen som jag är på nu så innebär det att man jobbar 3-shift eller rent nattshift. Jag jobbar treshift. Egentligen trivs jag med blandningen, rent jobbmässigt. Men det sliter otroligt mycket på kroppen och man har för kort tid till återhämtning. Dessutom så har arbetsbelastningen ökat väldigt mycket och de lugnare perioderna har näst intill försvunnit.
Landstinget behandlar många gånger sina anställda som livegna! De drar in på personalen för att spara pengar samtidigt som belastningen ökat. De styr och ställer hur vi ska få lov till att ta sommarsemester, det finns inga vikarier vilket innebär att man inte kan få semester med kort varsel utan bara i planerat schema (håller nu på att lägga schema som sträcker sig från slutet på augusti till första veckan i november), inte alltid man vet långt i förväg om man ska göra något. Byta pass med kollegor är inte heller så lätt.
På sommaren föds det som mest barn, vilket innebär att även vi får mer att göra. Samtidigt som man planerar in grundbemanning med 3 sjusköterskor och 4 barnsköterskor. Den bemanningen fungerar bra när det är normalbeläggning och inte alltför sjuka barn eller inga isoleringar. Sen räknar arbetsgivaren att vi ska gå in och ta extrapass och i värsta fall beodras in. På de stackars få dagarna man är ledig och solen kanske är framme räknar de alltså med att jag ska gå in frivilligt för undermåligt betalt!
Jag har inte lagt ner fyra år på högskolan med csn och allt vad det innebär för att bli behandlad som livegen. Sjukhusdirektören, han har bra betalt, kan ta semester när han vill på sommaren, alltså i juli. Han kan äta lunch när klockan är 12 och han kan gå på toa när han vill under arbetsdagen, han är ledig alla helgdagar och kvällar. Gött för han!
Genom det här blogginlägget riskerar jag nog mitt jobb, men det kanske det är värt! Florence Nightingale är död, sen länge.

Florence Nightingale

Sällskapsstickning

Den här tiden på året har sambon som mest att göra på jobbet, ofta även på kvällstid. Igår kväll behövde han titta till ett jobb inte allt för långt hemifrån. Ibland följer jag med i bilen och gör honom sällskap och då brukar stickningen följa med. 

Jag har börjat på en ny Andreasjal, jag stickade en förra våren till en kompis och nu gör jag en till min syster som fyller år. Den kommer inte hinna klart tills hon fyller, men tanken är att hon ska få den. Jag stickar den i Tant Koftas härligt färgglada garner och har kommit ungefär hälften, på den första delens 93 rapporter. 

Man kan ha det sämre

I helgen har vi grejat hemma. Jag har klippt gräs, klippt rosor och hallon, kört in lite ved och haft det gott. Fredda har grejat i lagården och några av hönsen har varit ute och gottat sig. 

Tyvärr vet jag inte hur man gör för att lägga upp en video, sambon undrade vad det var som rök när hönapönan sandbadade.

Spinnträff hos The willow Fairy

I fredags var jag hos Ulrika i Göteborg. Rose fick följa med, det var ett tag sen jag spann nu.

På vägen ner stannade jag vid mammas grav och satte en bukett med liljekonvaljer. Mamma skulle fyllt år i tisdags och i söndag var det ju mors dag. Vi har konvaljer i anslutning till trädgården, de är så fina.

Vi var en härlig liten skara som spann, skrattade och åt gott. De söta katterna var med och höll oss sällskap. 

Hoppsan!

Nu var det länge sen jag skrev något på bloggen.... Har inte hunnit med så mycket stickning det sista, jag har jobbat mycket, sen har mycket ledig tid gått åt till att kapa och klyva ved. Sen har vi haft tre omgångar med kycklingar, bilder finns på hönsbloggen honsafest.blogspot.com.
Jag växlar mellan två stickningar just nu, Mariuströjan där jag precis ska börja med mönsterdelen och dels den här pippitröjan till en liten. En kompis ska snart ha barn och tänkte att en pippitröja kan bli bra.