En sjuksköterskas klagan

Det är sällan jag skriver om mitt jobb här, men idag kommer en liten klagan.
För många härrans år sen så bestämde jag mig för att jag ville jobba med barn, gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och jobbade på ett korttidshem för funktionshindrade barn. Tog ett brejk från vården och några år senare satte jag mig i skolbänken igen. Jag ville bli sjuksköterska! Jobba med sjuka barn och deras familjer.
Sen jag tog sjuksköterskeexamen -05 så har jag jobbat med barn som sjuksköterska och under studietiden arbetade jag som barnsköterska. Mestadels under dessa åren har jag arbetat med för tidigt födda och nyfödda sjuka barn. Ett jobb som jag verkligen tycker och har tyckt varit jätteroligt. Ibland är det lugnt och man kan verkligen ta sig tid till familjerna. Ibland smäller det till och blir mycket att göra. Jag har gillat variationerna som arbetet innebär. Man vill inte ha adrenalinet pumpande hela tiden, men man vill ju å andra sidan inte ha det för lugnt heller.
Som sjuksköterska på den avdelningen som jag är på nu så innebär det att man jobbar 3-shift eller rent nattshift. Jag jobbar treshift. Egentligen trivs jag med blandningen, rent jobbmässigt. Men det sliter otroligt mycket på kroppen och man har för kort tid till återhämtning. Dessutom så har arbetsbelastningen ökat väldigt mycket och de lugnare perioderna har näst intill försvunnit.
Landstinget behandlar många gånger sina anställda som livegna! De drar in på personalen för att spara pengar samtidigt som belastningen ökat. De styr och ställer hur vi ska få lov till att ta sommarsemester, det finns inga vikarier vilket innebär att man inte kan få semester med kort varsel utan bara i planerat schema (håller nu på att lägga schema som sträcker sig från slutet på augusti till första veckan i november), inte alltid man vet långt i förväg om man ska göra något. Byta pass med kollegor är inte heller så lätt.
På sommaren föds det som mest barn, vilket innebär att även vi får mer att göra. Samtidigt som man planerar in grundbemanning med 3 sjusköterskor och 4 barnsköterskor. Den bemanningen fungerar bra när det är normalbeläggning och inte alltför sjuka barn eller inga isoleringar. Sen räknar arbetsgivaren att vi ska gå in och ta extrapass och i värsta fall beodras in. På de stackars få dagarna man är ledig och solen kanske är framme räknar de alltså med att jag ska gå in frivilligt för undermåligt betalt!
Jag har inte lagt ner fyra år på högskolan med csn och allt vad det innebär för att bli behandlad som livegen. Sjukhusdirektören, han har bra betalt, kan ta semester när han vill på sommaren, alltså i juli. Han kan äta lunch när klockan är 12 och han kan gå på toa när han vill under arbetsdagen, han är ledig alla helgdagar och kvällar. Gött för han!
Genom det här blogginlägget riskerar jag nog mitt jobb, men det kanske det är värt! Florence Nightingale är död, sen länge.

Florence Nightingale